Ohita navigaatiot ja siirry sisältöön

tervesuomi.fi

Apunavigaatio

Apunavigaatio

(tuntematon)

Harpest (Tularemi)

Julkaistu 7.9.2007

Harpest (Tularemi)

Vad är harpest?

Harpest, dvs. tularemi, är en smittsam sjukdom som orsakas av bakterien Francisella tularensis. Den förekommer huvudsakligen på norra halvklotet i Nordamerika, i många delar av Europa, i forna Sovjetunionen, i Kina och Japan. Harpest kan smitta från ryggradsdjur till människor (den är alltså en s.k. zoonos), men i regel är harpest en djursjukdom. Smågnagare och harar anses fungera som reservoarer för bakterien Francisella tularensis i Norden. Bakterien kan leva i månader i marken, i vatten eller i djurkadaver.

Hur blir man smittad?

I Finland överförs harpest till människor via myggor, sorkar, möss, harar, bisamråttor, bromsar, knott och fästingar. Vanligtvis blir man smittad via ett myggbett. Man kan också bli smittad direkt genom att handskas med ett smittat djur. Mat och dryck som innehåller bakterien kan också utgöra en smittkälla. Vidare kan man bli smittad via luftvägarna om man andas in damm som innehåller bakterien Francisella tularensis. Sjukdomen smittar inte direkt från människa till människa.

Hurdana symtom ger harpest?

Inkubationstiden varierar från ett dygn till åtta veckor, men är vanligtvis mellan tre och fem dygn. Sjukdomsbilden varierar beroende på smittsättet. Det vanligaste smittsättet, ett insektbett, orsakar feber, en ömmande sårnad vid bettstället och inflammation i de närliggande lymfkörtlarna. Lunginflammation förekommer vanligtvis vid smitta som fåtts via luftvägarna. Andra sjukdomsformer är inflammation i svalget och i halsens lymfkörtlar samt bindhinneinflammation i ögat. Hos en tredjedel av dem som lider av harpest förekommer eksem. En symtomfri smitta är förekommer i hela 50 procent av fallen.

Hur konstateras harpest?

Största delen av harpestfallen konstateras på basis av sjukdomsbilden eller med hjälp av antikroppar som konstaterats ur blodprov. Antalet antikroppar stiger först 14–21 dygn efter att symtomen uppträtt. Bakterien kan odlas t.ex. ur ett varprov från en imflammerad lymfkörtel. Odlingen kräver specialmetoder i säkerhetslaboratorium.

Hur behandlas harpest?

Harpest behandlas med antibiotika. Som behandling rekommenderas fluorokinoloner, doxicyklin eller läkemedel i aminoglykosidgruppen. Penicillin har ingen effekt. Ibland måste man kirurgiskt dränera varande lymfkörtlar.

Hur kan man förhindra smittan?

Genom att klä sig i täckande kläder som skyddar mot insektbett och använda myggmedel kan man förhindra harpestsmitta. Då man handskas med sjuka eller döda djur skall man skydda sig med skyddshandskar och skyddskläder. Efteråt tvättas händerna omsorgsfullt med tvål och vatten. Viltkött som tillreds som mat skall vara genomstekt. Brunnsvatten skall skyddas så att djur inte kommer åt att smutsa ner det. Det finns vaccin mot harpest men det är inte tillgängligt i Finland.

Harpest i Finland

Harpest förekommer ständigt i mellersta Finland och Österbotten. Till det nationella registret över smittsamma sjukdomar rapporteras från några tiotal till nästan tusen fall per år. Flest fall anmäls under augusti–september.


Aktuella uppgifter Nationella registret över smittsamma sjukdomar http://www3.ktl.fi

Publikationer, Smittsamma sjukdomar i Finland

CDC/USA http://www.bt.cdc.gov/agent/tularemia/index.asp


Avdelningen för infektionsepidemiologi och smittskydd


© TerveSuomi.fi 2008About us